Om en webshop

Ja det blev en liten webshop till slut, efter många tankevändor fram och tillbaka. Tankar som: att sälja posters, är det hållbart? Ska jag verkligen bidra till mer konsumtion?

Och ännu en shop med posters, det finns ju hur många som helst redan, som dessutom är mycket billigare än mina?

Och som svar på första frågan. Nej, nya prylar kan nog aldrig riktigt anses hållbara, då det mest hållbara är att inte köpa någonting alls. Men det är heller inte det småskaliga, hantverket eller konsten som är vår tids stora miljöbovar, utan det stora problemet ligger i överkonsumtionen (eller överproduktionen beroende på vem man vill lägga skulden på), men också i hur och var saker produceras. Så det handlar inte om att alla helt måste sluta konsumera, eller att alla ska göra allt. Men däremot måste alla tänka till och minska sitt avtryck på miljön. Både som konsumenter, och som företagare.

Och precis som i de val jag gör i vardagen så har det varit lika viktigt och självklart för mig att fokusera på hållbarhet i så många led som möjligt gällande shopen. Som att använda mig av ett tryckeri som jobbar med miljön i fokus. Och att välja emballage av miljövänligt och återvunnet material, så som papprör och silkespapper de packas i. Jag har även försökt fokusera på enkelhet och låta postersen vara i fokus. Inte en massa onödigt lull lull eller stylade bilder med nya prylar som får en att tro att man behöver även dessa för att hänga upp postern på väggen.

Kanske skapar jag mer "stylade" bilder framöver, men det kommer då enbart bli med prylar köpta second hand. För att lyfta fram hur kul det är med second hand, och hur mycket fint det finns att handla som inte är nyproducerat.

En annan bov i vår samtid är alla kreditbolag, som gjort och gör det så lätt att handla utöver sin inkomst och sina tillgångar. Som gör att man inte behöver tänka till innan man köper saker, utan bara kan klicka hem det man vill ha och betala (tänka) sen. Klick, klick, klick. Köp som inte känns, varken i hjärta eller plånbok.

Jag har därför valt bort Klarna som betalmetod i shopen (som var integrerat i webshopssystemet jag använder) och erbjuder enbart direktbetalning via Swish. Jag vill att den som köper något från min shop gör ett medvetet val, för pengar man har. Jag vill inte bidra till impulsköp utan vill att mina foton och illustrationer är något man köper för att man verkligen tycker om dem.

Och jag är glad över att det blev en shop. Det känns fint att ha en plats att dela mina fotografier, alla med en egen liten story att berätta. Kanske fotona kan inspirera en till att ta sig ut mer i naturen och se allt det fantastiska med egna ögon. Att vilja ta hand om den mer, leva mer med den istället för av den. Och övriga dagar kan bilderna få hänga där på väggen, och påminna en om naturens storhet.

Låter det pretantiöst? Ja kanske. Men jag vill verkligen inspirera till att se, uppskatta och ta hand om allt det lilla, enkla i livet. Allt det som egentligen är det stora, men som har tappats bort en del på vägen i det samhälle vi lever i nu.

Som naturen. Vad vore vi utan den? Eller kreativiteten och lekfullheten? Eller konsten, hantverket och kulturen? Det finns så mycket glädje i alla de bitarna, men också så mycket potential i dem att förändra och påverka saker.

Ja jag tror verkligen på konsten och kulturen som två viktiga bitar i arbetet för och mot en mer hållbar värld. Både genom hur konsten och kulturen kan visualisera samtiden och öppna upp för dialog men också att det är där vi behöver mötas mer. Att det är i gemenskap och möten framtiden ligger, där vi upplever och lever mer och konsumerar mindre. Där det småskaliga får ta plats, där det långsamma får sin tid. Där nya värden gör att världen, och också vi, kan hitta en ny och bättre balans igen.

Om att skapa utan prestation och perfektion

Jag har förstått att många har en hög tröskel när det kommer till olika typer av skapande, och framförallt när det gäller att teckna/måla. Att man tänker att ”jag kan inte”, eller att man besviket knycklar ihop pappret efter att ha gett sig på ett försök, för att det inte blev som man tänkt. Att det nästan är läskigt med det tomma pappret som stirrar på en med sin förväntan om att förvandlas till något "fint". Och jag har själv känt så, och känner så fortfarande emellanåt.

Men om man helt släpper prestationskraven och att det måste ”bli något”, eller bli ”perfekt”, så är det så befriande att bara leka loss med penna eller pensel. Och framförallt med pensel, där du kan blanda färger hejvilt, måla och måla över. Testa färgkombinationer, dutta hårt eller stryka mjukt med olika penslar, se vad som händer. Lägga in lite ljust i det mörka, lite färg i det dova. Och sedan när allt är klart, inte bedöma resultatet, utan känna efter hur det känns. Kanske upptäckte man något? En färgkombination som blev härlig, en pensel som kändes bra mot pappret, en form man gillade?

Och det behöver inte vara fancy papper och dyra färger när man målar, (det kan man införskaffa sen), det går jättebra med barnens fingerfärger, ikeas penslar och enkla skrivarpapper. Nästan bättre faktiskt, för man behöver inte känna att man ”slösar” dyrt material.

Att våga ta sig över spärren och släppa kraven, redan där händer det så mycket. Att inte bedöma eller döma, blev det bra eller dåligt. Att släppa bilden av hur något ska se ut, att det ska vara verklighetstroget.

Och för varje papper man fyller med färg, så sker en utveckling. Både mentalt och i sitt målande. Kanske är det inte viktigt, att komma framåt, bara tillåta sig och ta sig tid till att måla. Men om man vill bli "bättre" så får man stå ut med att mycket kommer bli ”fult” och fel på vägen, att man inte kan allt direkt eller hela tiden. Att man kör fast, vill ge upp, men trots de tankarna bara ser till att fortsätta måla, måla, måla.

Ja oavsett vad det gäller här i i livet, så måste man stå ut med att vara nybörjare. Men också, att våga släppa strävan efter perfektion, för vad är det ens och vem ska göra den bedömningen? En design eller konstexpert? En lärare? En kompis? Någon på Instagram? Ingen kan ju ändå ge ett självklart svar på det, då vi alla ser saker med olika ögon och har olika tycke och smak. Så fråga dig själv. Vad tilltalar dig? Vad gör dig glad? Vad gillar du?

Jag älskar när fantasin får ta plats, när skapandet är fritt och utan ramar, när man vågar visa sig själv i skapandet. Ja när det syns att någon har haft roligt, vågat experimentera, och satt sin egen prägel på något. Oavsett vad som anses snyggt, trendigt eller rätt. Så släpp andras eller dina egna förväntningar, och våga göra, och gör det på ditt sätt.

Om att hinna allt

Genom åren har jag fått kommentarer från olika personer om "hur jag hinner/orkar allt" följt av "jag önskar jag också hann/orkade" och ofta då syftandes på kreativitet/skapande/olika projekt.

Men jag hade ju inte heller hunnit/orkat i den utsträckning jag gör om jag inte hade haft det som mitt yrke! (eller som nu när jag även går en konstnärlig utbildning). Att fotografera, skriva, skapa med bild och text och nu även illustrera är det mina dagar till stor del består av i mitt företag. Ett företag som jag lagt många år och mycket tid på att bygga upp.

Ja i de lägen där man förundras över hur andra får ihop sina liv kan det vara klokt att fundera på hur ens olika förutsättningar ser ut i livet och vardagen, och att man kanske också har lite olika prioriteringar. För oavsett allt jag hinner, så hinner jag inte allt. Jag har exempelvis inga direkta hobbies utanför mitt jobb. Jag tränar inget. Tittar jag på en serie på kvällen så sitter jag ofta och jobbar/skapar/skriver under tiden. Jag lägger mig ofta för sent. Sen är jag bra på att sno åt mig skapande stunder i vardagens mellanrum. Som att passa på att rita medan Milo ritar, passa på att skriva medan jag åker bil som passagerare och har kameran med så ofta jag kan. Ja det kreativa och konstnärliga skapandet är en del av mitt jobb, men jobbet vävs även in i vardagen, vilket gör att det inte går att jämföra det jag gör om dagarna med det som någon försöker hinna på sin fritid.

Men hur hinner du ändå, du har ju även fyra barn tänker kanske någon nu? Ja två tonåringar, som inte kräver så mycket av sin mammas uppmärksamhet just nu. En nioåring som är ganska självgående. Och en tvååring, som går på förskola några dagar i veckan= ger mig möjlighet att jobba ostört. Barnen har dessutom en närvarande pappa som finns där och kan dra halva lasset.

Men självklart kräver fyra barn, oavsett åldrar, både mycket omsorg och tid, men det är också fördelen med att vara egenföretagare, att jag kan anpassa min tid efter barnen och dess olika behov. Jag kan vara ledig med barnen mitt i veckan eller ibland hela lov och sen istället jobba ikapp på kvällar och helger.

Så ser mina förutsättningar ut. Dina kanske är helt andra. Kanske är du hemmaförälder med flera småbarn (eller ett räcker), då är det ju omöjligt att hinna det jag gör om dagarna. Eller om du har ett ”vanligt jobb” (eller flera) och ska försöka hinna allt när du kommer hem. Eller om du är ensamstående och måste dra hela lasset själv i vardagen.

Ja det finns många anledningar till att tiden och orken inte finns, och det är lätt att gå vilse ibland i andras liv, framförallt i sociala medier. Vi ser att någon tränar, en annan totalrenoverar sitt hus. Någon har en fantastisk trädgård, en annan bakar bröd i tid och otid, och en tredje pysslar och är kreativ dagarna i ända. Vi scrollar och lägger ihop olika personers ögonblicksbilder till en helhet, jämför och känner oss otillräckliga.

Då kan det vara bra att påminna sig om att vi har alla samma antal timmar på dygnet, men olika jobb, olika familjesituationer, olika hinder, olika ork, olika lust, olika intressen, olika prioriteringar. Och även påminna sig om att ingens hela liv ryms i de små rutorna på Instagram. Utanför det där filtrerade flödet i kvadrat så har vi alla vår skit i hörnen.

.