Jag har förstått att många har en hög tröskel när det kommer till olika typer av skapande, och framförallt när det gäller att teckna/måla. Att man tänker att ”jag kan inte”, eller att man besviket knycklar ihop pappret efter att ha gett sig på ett försök, för att det inte blev som man tänkt. Att det nästan är läskigt med det tomma pappret som stirrar på en med sin förväntan om att förvandlas till något "fint". Och jag har själv känt så, och känner så fortfarande emellanåt.
Men om man helt släpper prestationskraven och att det måste ”bli något”, eller bli ”perfekt”, så är det så befriande att bara leka loss med penna eller pensel. Och framförallt med pensel, där du kan blanda färger hejvilt, måla och måla över. Testa färgkombinationer, dutta hårt eller stryka mjukt med olika penslar, se vad som händer. Lägga in lite ljust i det mörka, lite färg i det dova. Och sedan när allt är klart, inte bedöma resultatet, utan känna efter hur det känns. Kanske upptäckte man något? En färgkombination som blev härlig, en pensel som kändes bra mot pappret, en form man gillade?
Och det behöver inte vara fancy papper och dyra färger när man målar, (det kan man införskaffa sen), det går jättebra med barnens fingerfärger, ikeas penslar och enkla skrivarpapper. Nästan bättre faktiskt, för man behöver inte känna att man ”slösar” dyrt material.
Att våga ta sig över spärren och släppa kraven, redan där händer det så mycket. Att inte bedöma eller döma, blev det bra eller dåligt. Att släppa bilden av hur något ska se ut, att det ska vara verklighetstroget.
Och för varje papper man fyller med färg, så sker en utveckling. Både mentalt och i sitt målande. Kanske är det inte viktigt, att komma framåt, bara tillåta sig och ta sig tid till att måla. Men om man vill bli "bättre" så får man stå ut med att mycket kommer bli ”fult” och fel på vägen, att man inte kan allt direkt eller hela tiden. Att man kör fast, vill ge upp, men trots de tankarna bara ser till att fortsätta måla, måla, måla.
Ja oavsett vad det gäller här i i livet, så måste man stå ut med att vara nybörjare. Men också, att våga släppa strävan efter perfektion, för vad är det ens och vem ska göra den bedömningen? En design eller konstexpert? En lärare? En kompis? Någon på Instagram? Ingen kan ju ändå ge ett självklart svar på det, då vi alla ser saker med olika ögon och har olika tycke och smak. Så fråga dig själv. Vad tilltalar dig? Vad gör dig glad? Vad gillar du?
Jag älskar när fantasin får ta plats, när skapandet är fritt och utan ramar, när man vågar visa sig själv i skapandet. Ja när det syns att någon har haft roligt, vågat experimentera, och satt sin egen prägel på något. Oavsett vad som anses snyggt, trendigt eller rätt. Så släpp andras eller dina egna förväntningar, och våga göra, och gör det på ditt sätt.
Comments