Om hållbarhet

Det började redan när jag var gravid med mitt första barn för snart arton år sedan. En ny människa växte inom mig och samtidigt växte också en ny medvetenhet, kring hälsa och miljö och hur de även hänger ihop. Och sedan dess har jag pö om pö adderat och skalat av, tänkt till och tänkt om. Konsumerat mer och mer i andra hand, men framförallt mer medvetet och långsiktigt. Handlat ekologiskt och valt miljövänliga och giftfria alternativ i vardagen. Ja det har varit en lång resa och jag har inte alltid lyckats leva som jag lär. Men perfektion har heller aldrig varit målet, utan att hitta en balans som funkar, en hållbar hållbarhet.

Och det är det som varit den svårs biten tycker jag, inte att prioritera bort saker eller göra annorlunda, utan att inte övertänka allt man gör (eller inte gör). För oavsett hur många "rätt" man gör så gör man även "fel". Kör man bensindriven bil, renoverar sitt hus, konsumerar (om än det mesta begagnat) och har flera barn, ja då får du ändå inte godkänt på hållbarhetskalan.

Men efter många och långa tankerundor i det där så har jag till sist skapat min egen skala. En skala som passar mig och min familj, där good enough är good enough. Där att köra bil och ett nyköp då och då inte behöver betyda att summan av alla andra hållbara val man gör blir plus minus noll. En skala där man gör val utifrån sin nuvarande situation, sina unika förutsättningar. Som inte bygger på att bära världens alla miljöproblem på sina axlar, utan där man bär precis så mycket som man orkar och klarar av. För att hålla i längden.

Men det som är rätt för mig kanske inte funkar för någon annan. Och du kanske gör helt andra hållbara val än vad jag gör. Du kanske aldrig kör bil, utan tar cykeln överallt eller åker kollektivt. Du kanske har valt bort barn. Du kanske är vegan. Du kanske helt har slutat att konsumera prylar och kläder (även begagnade sådana). Du kanske bor i lägenhet, eller har sålt ditt pick och pack och bor i en husvagn. Ja det finns så många hållbara val (eller ickeval) och olika sätt att leva, som alla minskar ens totala avtryck på miljön.Och ett medvetet val är bättre än inget, hur mycket någon än skriker om att alla måste göra allt.

Men kanske funderar du inte alls över dessa saker, utan lever och konsumerar precis som du känner för. Jag lägger ingen värdering i det, mitt mission är inte att pekpinna andra till förändring. Jag vill istället lyfta fram alternativen. Inspirera och visa på att leva mer hållbart inte behöver vara uppoffrande, krångligt eller tråkigt. Att trots att man pritoriterar bort en hel del saker (eller kanske just därför) så kan man leva ett härligt liv.

Och missförstå mig rätt, jag beundrar de som står på barrikaderna och brinner för sina saker, som upplyser, belyser och förmedlar. Som ibland bannar och pepkinnar. Det är en väg som gör skillnad.

Men det är inte min väg. Och jag tänker att flera vägar både kan och måste existera samtidigt, så länge vi alla vandrar mot samma mål.

Ja jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne, men väljer att avrunda här nu och sparar på orden till framtida inlägg. Men lämna gärna en kommentar i kommentarsfältet, jag älskar att diskutera och få höra andras tankar!

Om vägen hit och framåt

För vissa är vägen mer rak och utstakad, med någon liten avstickare här och var. Man har hittat sin tydliga väg att gå. Men för mig har vägen varit lite mer krokig och brokig. Jag har oftast inte haft något tydligt mål, vetat vad jag "ska bli" eller exakt vart jag ska. Men jag har valt vägar som verkat roliga, spännande, intressanta, som sedan lett till nya vägar. Vissa vägar har tagits för att jag varit tvungen, andra har lett mig till platser jag inte visste jag ville till, men som visat sig vara platser som jag verkligen tyckt om att vara på.

Många gånger har jag fått höra att jag är så modig som gör det jag vill, som satsar på det jag tycker om. Och så är det kanske på ett vis. Jag har drivit företag i många år nu och varit min egen chef, och haft en frihet som jag både trivts med och eftersträvat. Men för att kunna gå framåt på den vägen så har jag även varit tvungen att springa på andra samtidigt.

När jag drev min barnbutik exempelvis jobbade jag sex dagar i veckan de första åren. Men intäkterna från butiken räckte inte riktigt till att täcka upp alla kostnader och dessutom kunna plocka ut en skälig lön. Så jag frilansade parallellt som grafisk designer, och gjorde jobb åt olika företag. Om det var lugna veckor i butiken kunde jag sitta och jobba med dessa bitar där, men mer hektiska veckor så fick det jobbet göras på kvällarna efter barnen somnat.

Att driva butik och jobba med grafisk design, jag tyckte ju båda bitarna var fantastiskt roliga. Men hade jag kunnat välja hade jag hellre velat lägga allt fokus på butiken, för att få bättre snurr på den och ha den som min främsta inkomstkälla. Men hela tiden var det ett steg framåt, två åt sidan, ett steg bakåt. Som en ekonomisk cha-cha, som aldrig riktigt gick i takt. Eller som en cirkus, där jag behövde spela alla roller samtidigt. Ena dagen en cirkusdirektör med planer och koll på läget, andra dagen sälen som försökte balansera den stora bollen på sin nos. Tredje dagen starke Adolf som kunde bära allting på sina axlar. And so on.

Ja det var kämpigt emellanåt, men samtidigt är jag väldigt tacksam för den tiden. För allt roligt den bar med sig, all kunskap, alla människor och möten. Allt som utvecklat mig och tagit mig dit jag är idag.

När jag lade ner butiken januari 2018 kände jag att jag ville fortsätta jobba med grafisk design i mitt företag, samtidigt hade jag i många år haft en längtan efter att skriva, så nu när tiden och möjligheten fanns sökte jag en skrivarkurs på halvtid. Men trots att jag hade företaget som inkomst och studiebidrag från Csn, behövde jag ändå hoppa in som vikarie på en förskola för att få ihop det ekonomiskt. Och lite så har det alltså sett ut under alla år. Ett pusslande med tid och ekonomi, extrajobb parallellt med studier och företagande. Och lite föräldraledighet inklämt i alltihop. Ja jag har fått göra det jag vill, men jag har även fått göra massa annat för att kunna göra det jag vill.

Så jag förstår att det utåt sett kan se ut som jag är modig, som bara kastat mig ut i det egna företagandet. Men jag skulle inte säga att det handlar om mod, utan om envishet och ett driv. Och om många sena kvällar för att få ihop alla bitarna.

Men samtidigt också en stor glädje i att gå alla de där kurserna och utvecklas och utveckla sina idèer. Att vara sin egen chef, ha friheten att kunna styra sin egen tid, forma sin egen vardag.

Och så länge de positiva bitarna väger över så tänker jag fortsätta på den krokiga, brokiga vägen. Men skillnaden nu är att jag har en egen inre kompass att gå efter, som gör att jag inte behöver gå vilse på samma vis längre. Och trots att jag inte vet exakt vart jag ska, så vet jag iallafall vart jag inte ska. Och jag har en tillit till att allting löser sig på vägen. Om inte så löser jag det.

Och alla varken vill eller kan gå den vägen jag gått. Eller har en önskan om att ta sig någon annanstans.

Men om man har en önskan om förändring, att ta sig till en ny plats, oavsett om det handlar om att börja plugga, byta jobb, få mer tid att leva, starta en loppis hemma på gården, jobba ideellt eller gå den där kvällskursen man länge drömt om, så kan man börja närma sig denna plats med små steg. Även om det är ett pyttelitet steg så tar det en närmare platsen än att bara stå stilla och vänta på rätt tid.

Och har man väl tagit första steget brukar man märka att nya vägar och platser helt plötsligt öppnar upp sig framför sig. Eller kanske är det snarare platser inom sig som äntligen får komma fram i ljuset?

Om att landa

Så lång tid som jag har jobbat med att få till en hemsida för mitt företag, och nu äntligen är den klar! Eller ja grunden iallafall. Det är lite småfix kvar, och jag kommer säkert ändra lite i designen innan jag är helt nöjd. Dessutom ska hemsidan utökas med en liten shop framöver. Men en sak i taget.

Just den biten är dock svår ibland som småföretagare. Att ibland våga låta ens idèer vänta. Att landa i att allt har sin tid. Men också så viktigt, för att hålla i längden, både som företag och människa.

Ja hållbarhet är ett av mina viktigaste ledord, och även en anledning till att hemsidan tagit sådan tid. I drygt tio år har jag jobbat med grafisk design, foto och marknadsföring. Jag har gjort hemsidor, logotyper, broschyrer och kataloger. Jag har fotat barn, bröllop och verksamhetsbilder till företag. Jag har skrivit säljande texter och skapat annonser. Jag har varit högt och lågt, jobbat stort och smått, och tänkte länge att det är just den bredden jag ska erbjuda i företaget. Men ändå skavde någonting, det var så mycket jobb, så mycket av allt. Ekvationen gick aldrig riktigt ihop, iallafall inte om man ständigt vill känna sig otillräcklig.

Men nu har jag till slut landat i att det är foto och illustration jag vill fokusera på i företaget framöver. Två olika visuella uttryck som jag älskar och som jag kommer att varva och kombinera med mitt skrivande.

Foto, som får mig att tappa tid och rum (därför jag aldrig debiterar foto per timme, haha) och där det aldrig blir inrutat. Där varje fotosession är ny och oförutsägbar. Ja man vet verkligen aldrig vad som kan hända, väder kan växla, vyer kan ändras, känslor förändras.

Illustration, där jag kan släppa loss fantasin, där det inte finns några gränser, där lekfullheten och berättandet får ta plats med form och färg.

Skrivandet, där jag kan leka med ord, skriva långt och skriva kort. I alla dess olika former, poesi, prosa, barnbok och nu även blogg.

Och bloggen då, vad kan ni förvänta er här? Ja tanken är att skriva om olika ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Inlägg om kreativitet, hållbarhet, företagande. Tips, tankar, tvivel. Missar och misstag. Samlade insikter helt enkelt efter tretton år som företagare, och snart fyrtio år som människa. Personligt, men inte privat, som man så fint säger.

Jag kommer även dela pågående och avslutade jobbprojekt och mina tankar om dem. Kanske vågar jag mig även på att bjuda på delar av mina skrivprojekt. Men jag tar det ett inlägg i taget helt enkelt så får vi se vart det tar vägen.